Djävulen i Paasvesi-sjön
Paasvesisjöns djävul drog gränsen mellan Savo och Karelen.
Det finns förmodligen nästan lika många historier om Paasvesisjöns djävul och dess framträdande i Savonranta som det finns siare. Oftast har djävulen visat sig som en rund ljusboll på Paasvesisjöns baksida. Den kan ha dykt upp på avstånd eller till och med kommit nära en båt på flodbanken, som om den varit nyfiken.
Sulo Strömberg, amatörarkeolog och historiker från Kerimäkelä, har samlat in berättelser och visuella upplevelser om fenomenet Paasvesi Devil. Den tidigaste iakttagelsen av ljusfenomenet går troligen tillbaka till 1700-talet, då djävulen sägs ha dragit gränsen mellan Savolax och Karelen.
Strömberg hörde denna berättelse från en avliden invånare i Savonranta.
Paasvesi är inte bara känt för sitt hisnande vackra landskap, men även för dess runda form och stora djup som ger en antydan om hur den uppstod. Likaså finns det avvikelser i den normala magnetismen hos berggrunden i regionen. Paasvesi är en av de sjöar som finns i vårt land och som skapats genom ett meteoritnedslag. För länge sedan, för 1 900 miljoner år sedan, lyste ett ljust eldklot upp himlen, som sedan slutligen slog ner på marken med konsekvenser som fortfarande kan observeras.
Spår av kollisionen kan också ses vid Paholaikivi på sjöns västra kant. På sidorna av klipporna kan man se den så kallade sprinklerkonen. De uppstår när stenens struktur förändras under påverkan av en stark tryckvåg.
Djävulen räddade Kaino Kekkel
På 1700-talet bodde det en man i Savonranta, en riktig “satanisk Savoy” som kallades för karelarna på denna tiden. Kanske hade mannens föräldrar ett ondskefullt sinne för humor, för han hette Kaino Ensi Yritys, efternamn Kekkeli. Kainos huvudsakliga sysselsättning var fiske.
Redan då betraktade karelarna de grunda, fiskrika vikarna bakom Paasiniemi som sina egna. Kaino, som var känd som Kalarosmo, men styrde dock de flesta av sina fisketurer till just dessa grundområden, där han kunde fånga alla slags fiskar och i obegränsade mängder.
En kväll i juli rodde Kaino Kekkeli över sjön Paasvesi till sina välkända fiskeplatser. Men det fanns karelianer som höll vakt och som hade för avsikt att ge fiskaren en sådan tur att han inte skulle glömma den på en gång. Kaino, som hade rott länge, kunde inte ro bort från de utvilade karelierna, utan fienden hann oundvikligen ikapp honom.
Då hade Kaino ropat högt att djävulen skulle komma och hämta dem, eftersom ingen annan hjälp tycktes komma. Genast hade en ljusboll startat från Paasvesi-sjöns baksida för att komma mot honom med en oerhörd hastighet. Den hade kört om Kainos båt och skjutit rakt mot karelianerna.
Ljuskulan, som Kaino hastigt hade döpt till Paasvesis djävul, eskorterade på ett skrämmande sätt och förföljde till deras hem. Sedan återvände den till mannen från Savonranta och stannade framför båtens bog för att sväva och befallde mannen att följa den.
Så fiskaren satte sig på aktern och han rodde iväg för att följa djävulen över Paasvesi-sjön. Mannen var redan mycket trött när djävulen gav honom sin första paus för mat och vila i Rajasaare. Därifrån fortsatte resan, och den andra gången tog de en paus vid Myhkyränsaari. Den tredje pausen lät ljuskulan Kaino stanna vid det stora Olkisaari. I Karkonsaari var vilan lite längre, men inte alltför lång. Den otåliga djävulen drev Kaino vidare till Hietasaari, där roddaren redan började klaga på att han inte orkade längre.
Han fick Kaino att fortsätta ro till Paskoluoto, där djävulen skulle ha fortsatt sin resa. Där ropade dock mannen att “från och med nu får du fortsätta att resa, jag fortsätter inte”. Jag går till grisarna, jag går till grisarna, jag går till grisarnas hus”.
Ljuskulan lyssnade på gubbens långdragna morgonpredikan, nickade för sig själv och tog slutligen en sådan sprint mot Paasvesis rygg att gubben inte kunde hålla jämna steg med honom.
I byarna berättade Kaino Kekkeli om sin upplevelse. Ryktet spreds sig snabbt och nådde fram till alla. När gränsen mellan Savolax och Karelen drogs på åsen 1769 bestämde man sig för att låta den löpa längs den, som Paasvesis djävul hade berättat för Kaino Kekkeli flera år tidigare. Den gränsen finns kvar och är fortfarande i kraft i dag.
Sjunket fartyg eller UFO?
Det har gjorts en del forskning om fenomenet aurora borealis, men ingen har ännu kunnat ge en tydlig förklaring. Det finns många som har sett fenomenet, och fenomenet kan inte tillskrivas fantasin hos alla som har sett det. Ljusfenomenet har dykt upp i Savonranta i många olika former. Åtminstone en ljusboll, en flamma, ett vitt ljus i form av ett helt höbal och en stor bol har registrerats.
De senaste offentligt rapporterade iakttagelserna av Paasvesi-djävulen är bara ett par år gamla. De bästa chanserna att se den är under mörka höstkvällar. För tre år sedan och sedan dess har den varit rödaktig, fram till dess har den alltid varit ljus. Den framlidne Jouko Strömberg från Kerimäkelä såg den på 1960-talet när han byggde broar, likt framdelen på en moped, svävande över ett enstegs rev.
De gamla i Savonranta har hävdat att djävulen stiger upp ur ett ryskt krigsfartyg som sjönk i Paasvesi. Ett sådant fartyg har verkligen sjunkit där. Man har också sett spöket från en stor yacht, som rör sig runt Paasvesi full av människor som firar och försvinner när en levande person kommer för nära.
– Sedan har det sagts att ett ufo har fallit ner i Paasvesisjön. Man tror att en ljusboll stiger upp från detta moder skepp då och då för att utforska världen. Jag har till och med en trä modell av det skeppet, säger Sulo Strömberg med ett leende.
Ett tidigt höstfenomen
Sylvi Karvinen från Savonranta säger att hon har sett ljusfenomenet, som kallas Paasvesi Devil, tre gånger under sina 84 år.
– Första gången var någon gång på 1950-talet. Min man, min 12-åriga dotter och jag fiskade på en lagun när den dök upp i form av en stor midsommarkokosnöt på sjön och brann. På ett ögonblick bytte den plats och försvann.
Den andra gången var Karvinen tillsammans med sin avlidne make och avvecklade. Han märkte att hans granne också hade gått ut på vattnet när flamljuset, som såg ut som ett gammaldags vindljus, började dyka upp.
– Han sa något med högre röst, och sedan försvann ljuset och tändes aldrig mer.
Tredje gången var det återigen klart dagsljus. Det flamliknande ljuset hade bråttom, för det rörde sig snabbt över sjön.
– Det var ett fenomen från den tidiga hösten. Ibland i form av ett brinnande höbal, ibland i form av en boll, kunde man se det från ladugårdens fönster. Vi visste inte hur vi skulle frukta eller förundras över den, säger Tero Turtiainen från Savonranta.
Han berättar att hans farbror en gång kom cirka 50 meter från djävulen genom att ro. Vid det tillfället hade den varit i form av en höstack.
– Han var på väg att skjuta den, men killarna på båten sa åt honom att inte göra det.
Tero Turtiainens fru Leena har aldrig sett fenomenet, trots att paret har varit gifta och bott i ett hus vid stranden i cirka 30 år.
Det är alltså ett tag sedan det senast sågs genom fönstren i familjens hus.
Djävulen stannar i Paasvesi-sjön
Sylvi Karvinen från Savonranta säger att hon har sett ljusfenomenet, som kallas Paasvesi Devil, tre gånger under sina 84 år.
– Första gången var någon gång på 1950-talet. Min man, min 12-åriga dotter och jag fiskade på en lagun när den dök upp i form av en stor midsommarkokosnöt på sjön och brann. På ett ögonblick bytte den plats och försvann.
Den andra gången var Karvinen tillsammans med sin avlidne make och avvecklade. Han märkte att hans granne också hade gått ut på vattnet när flamljuset, som såg ut som ett gammaldags vindljus, började dyka upp.
– Han sa något med högre röst, och sedan försvann ljuset och tändes aldrig mer.
Tredje gången var det återigen klart dagsljus. Det flamliknande ljuset hade bråttom, för det rörde sig snabbt över sjön.
– Det var ett fenomen från den tidiga hösten. Ibland i form av ett brinnande höbal, ibland i form av en boll, kunde man se det från ladugårdens fönster. Vi visste inte hur vi skulle frukta eller förundras över den, säger Tero Turtiainen från Savonranta.
Han berättar att hans farbror en gång kom cirka 50 meter från djävulen genom att ro. Vid det tillfället hade den varit i form av en höstack.
– Han var på väg att skjuta den, men killarna på båten sa åt honom att inte göra det.
Tero Turtiainens fru Leena har aldrig sett fenomenet, trots att paret har varit gifta och bott i ett hus vid stranden i cirka 30 år.
Det är alltså ett tag sedan det senast sågs genom fönstren i familjens hus.
Att leta efter djävulen på en kryssning
Under tre höstar har Kinnunen varit ombord på fartyget för att transportera människor på kryssningar som kallas Djävulens uppdrag i Paasvesi. Under den första kryssningen fick ett halvt dussin kryssningsgäster som råkade befinna sig på däck en visuell observation av ett ljusfenomen. Deras reflektioner om upplevelsen hördes också i TV2:s program “Kamerarundor”, som filmades på kryssningen vid den tidpunkten.
Inga observationer rapporterades under kryssningens andra och tredje år. Var det stormiga vädret en faktor 2006, eller väntade djävulen på botten av vattnet på sin present?
Sulo Strömbergs bok “Runt byarna Kerimäki och Savonranta – berättelser om djävulen i Paasvesi” publicerades under kryssningen. En av böckerna packades i en tätt försluten flaska och släpptes i en stor, tung säck som knöts fast i Paasvesi, 61 meter under ytan.
Strömberg sade att han trodde att djävulen skulle läsa boken och återlämna den.
Sanningen är ibland mer mirakulös än fiktionen, eftersom boken återlämnades till allmänheten en dryg vecka senare. 10-åriga Ville Dyster, som bor i Valkeisniemi vid Paasvesis stränder, och 9-åriga Ville Dyster från Nyslott, som tillbringade helgen med sina morföräldrar i Valkeisniemi.
Aleksi Karvinen hittade flaskan på stranden i Valkeisniemi. Pojkarna anmälde sin upptäckt till Savonranas kultursekreterare Sari Silventoinen.
Flaskan var intakt, liksom boken, även om den var lätt skadad.
Den Sikki som hade fästs vid flaskan var fortfarande stadigt fastsatt, men tom. Till och med de mest skeptiska måste tro att djävulen hade läst boken och återlämnat den, vilket Sulo Strömberg hade hoppats på i det meddelande han hade lagt i flaskan.
Koordinater: N 6893271 E 624508
text: Kati Myllys
