Djävulen på berget Kakon
Sägnen om berget Kakon
På berget Kakon (finska: Kakonvuori) nära Savonranta finns en djup sänka där djävulen enligt en gammal lokal sägen en gång bodde.
Djävulen sades hoppa upp i kyrkbåtar, välta dem och stjäla kyrkobesökarnas matsäck. Någonstans vid berget Kakon gömde han också en skatt som han vaktade noga mot alla som vågade leta efter den.
Kakonsalo i Savonranta var förr känt för sina berättelser om djävulen. Det mörka och gåtfulla berget Kakon satte fantasin i rörelse. Många trodde — några påstod sig till och med veta — att djävulen bodde där och hade förehavanden med Tölkki-Tanninen, en man som bodde nära berget.
Än i dag får bergets olycksbådande rykte vissa kvinnor att undvika platsen. Området är inte heller särskilt populärt bland dem som plockar bär ensamma. Det hesa kraxandet från en kråka på berget Kakon sägs väcka en obehaglig känsla.
Fler historier om djävulen berättades om Tölkki-Tanninens hus än om något annat hus i Savonranta. Huset står kvar än i dag. Invånarna har bytts ut och djävlarna har för länge sedan försvunnit, men berättelserna lever vidare.
I närheten ligger sjön Vuokalanjärvi, som förr var känd för sin rikedom på fisk. Grupper av fiskare arbetade långt in på natten med att dra upp sina notvarp. En kväll bestämde sig några fiskare för att övernatta hos Tanninen efter arbetet. De kände förstås till husets rykte, men var trötta och kanske också lite nyfikna. De lade sig på golvet.
Männen hade knappt slutit ögonen förrän ett fruktansvärt oväsen bröt ut. Dörrarna slog igen så hårt att gångjärnen knarrade. Pallar och bord störtade i golvet medan en rasande virvelvind kastade föremål mot väggarna. Hela huset skakade och de skräckslagna fiskarna fick inte en blund.
Nyheten om deras skrämmande upplevelse spred sig över hela Savonranta. Så småningom började hemligheten med berget Kakon avslöjas.
Det visade sig att Tölkki-Tanninen hade hittat en gömma med guldmynt som djävulen hade dolt på berget Kakon. Djävulen hade stulit pengarna från den ryske kejsaren. Tanninen gömde sitt fynd i en behållare av näver, men djävulen blev rasande och började plåga honom.
Om nätterna stormade djävulen in i Tanninens hus, förde ett förfärligt oväsen och dansade på bordet. På dagarna dansade han på slåtterängen. En gång förde han till och med bort familjens dotter till Djävulsberget, där hon tvingades utföra en rad konster innan hon fick gå.
Tölkki-Tanninen kom på en listig plan. Han växlade guldmynten mot silvermynt och fick en stor klingande hög tillbaka. Djävulen kunde räkna mynt men förstod ingenting av deras värde. Därför gav Tanninen honom lika många silvermynt som det tidigare hade funnits guldmynt.
Tanninens son drev bedrägeriet ännu längre och växlade silvermynten mot kopparmynt. Antalet mynt förblev detsamma, vilket naturligtvis gjorde djävulen nöjd.
Men ibland gick djävulens uträkningar inte ihop, och då blev han ursinnig.
En dag upptäckte han åter en avvikelse och kom för att kräva en förklaring av Tölkki-Tanninen. Familjen arbetade på slåtterängen när en våldsam virvelvind plötsligt svepte över den. Det nyss staplade höet och torkstörarna spreds åt alla håll.
Från berget hördes djävulens djupa, dånande röst:
”Tölkki, kom genast och gör räkenskap för dig!”
Tanninen hade inget val. Rädd och undergiven skyndade han genom snåren mot Djävulsberget.
Dagarna gick, men han kom inte tillbaka. Familjen blev alltmer orolig och behövde hans hjälp med höskörden, men djävulen vägrade släppa honom.
Först på sensommaren kom Tanninen äntligen fram ur berget. Han var dyster och tystlåten, en plågad man som inte fann ro vare sig dag eller natt.
Djävulen visade sig också ofta för sin tjänare i skepnad av en kråka. Tanninen kunde känna igen djävulens kråka bland alla andra. Så snart den visade sig på gården skyndade han till berget Kakon.
När djävulen var särskilt arg på Tanninen stormade han in i huset som en virvelvind. Dörrar slog igen och bänkar och bord flög genom luften. Tanninen måste då springa till berget Kakon för att reda ut saken med sin skräckinjagande herre.
Gamla berättelser talar också om en pakt mellan djävulen och Tölkki-Tanninen, något som liknade en affärsuppgörelse. Till och med husets husmor, tyngd av fattigdom och bekymmer, sades ha ingått ett avtal med djävulen.
Den gamla kvinnans krafter
En av sägnerna om berget Kakon handlar om en gammal kvinna som bodde på berget och ansågs ha mystiska krafter.
Hon kunde bota många sjukdomar med läkemedel gjorda av växter som hon samlade i omgivningarna. Hon var också känd för att utöva magi och häxkonster.
En dag förtrollade den gamla kvinnan grannens ko och gjorde den osynlig för människor. Man letade överallt efter djuret, men utan resultat. Kvinnan hade dolt det så väl att ingen kunde se det, inte ens när man gick alldeles förbi.
Den här gången begick den gamla kvinnan dock ett misstag. Hon skulle ha brutit förtrollningen följande natt, men glömde bort det.
Plötsligt svepte en våldsam virvelvind ner från berget Kakon, förde kvinnan över sjön och släppte ner henne i en sänka i berget.
När ynkliga rop hördes från berget gav sig en grupp män iväg för att undersöka saken.
De fann den gamla kvinnan liggande naken i en klippig sänka, med kläderna sönderslitna i trasor.
Den försvunna kon hittades samma dag vid grinden till sin hemgård.
Källa: Aini Rössi, Kotiseutumme värikuvina: Heinävesi, Savonranta, Enonkoski.
Koordinater: 6905450 N, 604523 E
